I den goda dagen

När Herren blomsterströr i nåd din bana
O, må hans godhets rikedom dig mana
Till helig trohet mot den Herren blid,
Som kröner med barmhertighet och frid!

När solen strålar mot dig från det höga,
O, lyft med tack ditt hjerta och ditt öga
Till Honom, som med korsets bittra död
Har löst dig från fördömelse och nöd!

Gif dig åt Honom helt, ja, helt tillbaka,
Att Han må hjertats gömslen utransaka,
Förnya livet med sin andes flägt
Och skapa om, hvad Honom ej är täckt!

Hvart Elim är hans fria nådegåfva,
Må du för hvarje sådant honom lofva
Samt af dess skugga och dess friska våg
Blott samla kraft till fortsatt vandringståg.

Du är ej hemma än, än lura faror
Vid hvarje steg – med tusen dolda snaror
Din ovän söker bringa dig på fall,
Men med Guds magt du dock bevaras skall.

Den goda dagen har sin egen fara,
Men ock för den skall dig hans magt bevara,
Samt föra dig, om än med tuktans ris,
Till löftets sköna land – hans nåd till pris.