Ensamheten

Hur dystert de timmarna gå,
Då Jesus sig döljer för mig!
All glädje i världen har då
Ej mer någon glädje i sig.
Ja, midsommarsolen blir matt,
Och skuggorna växer på nytt;
Men har jag blott åter min skatt,
December till maj blir förbytt!

Och låter blott Jesus i nåd
Sitt ansikte lysa för mig,
Jag fröjdas och prisar hans råd,
Vad väg Han än för mig till sig.
Hur saligt det ringaste hus,
Där Han med sin kärlek är när,
Ja, mörkaste cell blir ock ljus,
Om Jesus, blott Jesus är där.

Om Jesus blott verkligt är min,
Om Han är min sol och min sång,
Hur slipper då ledsnaden in?
Och hur blir då väntan mig lång?
Fördriv med din närhet, o Gud,
Allt mörker, allt töcken från mig,
Till dess du vill hämta din brud,
Du eviga glädje, till dig!


Ursprungligen:
Hur dystert de timmarna gå,
Då Jesus sig döljer för mig!
All glädje i verlden har då
Ej mer någon glädje i sig.
Ja, midsommarsolen blir matt,
Och skuggorna växa på nytt;
Men har jag blott åter min skatt,
December till maj blir förbytt!

Och låter blott Jesus i nåd
Sitt ansigte lysa för mig,
Jag fröjdas och prisar hans råd,
Hvad väg Han än för mig till sig.
Hur saligt det ringaste hus,
Der Han med sin kärlek är när,
Ja, mörkaste cell blir ock ljus,
Om Jesus, blott Jesus är der.

Om Jesus blott verkligt är min,
Om Han är min sol och min sång,
Hur slipper då ledsnaden in?
Och hur blir då väntan mig lång?
Fördrif med din närhet, o Gud,
Allt mörker, allt töcken från mig,
Till dess du vill hemta din brud,
Du eviga glädje, till dig!