Blott din väg

(Jes 42:16)

Blott din väg, o Herre, ej min egen vill jag gå,
Om med rosor eller törnen du densamma teckna må.
Ty på dina vägar, Herre, törnen slå i rosor ut,
Medan på de egna stigar rosen törne bli till slut.

Blott din väg, om vågen svallar eller slumrar spegelklar,
ingen annan väg i verlden säkerhet och trygghet har.
Bär den öfver jordens höjder eller djupt i dalens famn,
Må jag sluta till mitt öga och blott sjunga om ditt namn.

Blott din väg i nattens dunkel eller morgonväktens ljus,
Alla egna vägar leda bort ifrån min Faders hus.
Men din väg, hur brant och krokig, blir dock jemn och slät för mig,
När du vandrar vid min sida, och jag håller mig till dig.

Blott din väg, om jag ock stundom ej kan se den såsom din
Och i hjertats ångest ropar: ”Hvarför blef den vägen min?”
Hur jag klagar, hur jag qvider, att den till förderfvet bär,
Håll mig qvar ändå, o Herre, ty din väg den rätta är!

Håll mig qvar, hur än jag ängslas, strider mot och viker af
Än åt höger, än åt venster – led mig med din käpp och staf,
Tills du fört mig öfver Jordan med din magt och starka hand,
Att ock jag må resa vården der på löftets sköna strand.

Hellre högsta nöd och smärta på den väg du valt åt mig
Än den högsta fröjd och ära på en egen, sjelfvald stig!
Hellre fattigdom och sjukdom, lidanden af alla slag
På din väg, än ostörd lycka utom den en enda dag!

Blott din väg, om jag ock icke nästa steg för mig kan se;
Du de blinda lofvat leda, och hvad mer behöfva de?
Underliga, ljufva trygghet, hur mitt lif gestaltar sig:
Gud har skickat ock det minsta, som derunder möter mig!

Blott ditt namn i allt blir helgadt och din goda vilja sker,
Och ditt rike till oss kommer och går fram i kraft allt mer,
Må du välja tid och medel, må du välja väg och sätt,
Segersången skall dock blifva: Herre Gud, din väg var rätt!