Dufvan i stenklyftan

”Min dufva uti stenklyftor, uti
bergskrefvor, låt mig höra din röst.”
Höga V 2:14

Jesu kär :,:
Låt mig se dig, som du är,
I din dyra marterskrud,
Som min Herre och min Gud,
Den ock mina synder bär!

Låt mig se :,:
Hur du tagit bort mitt ve,
Hur du, evigt god och huld,
Lagt på dig min synd och skuld
Och all nåd vill mig bete!

Du är min :,:
I ditt blod är jag ock din.
Göm, ack, göm min arma själ
I de dyra såren väl,
Slut mig i ditt hjerta in!

Och så blif :,:
Mer och mer mitt enda lif;
Må jag icke lefva mig,
Nej, o Jesu Krist, blott dig,
Sjelf din nåd dertill mig gif!

Och så gjut :,:
Mer och mer din kärlek ut
I mitt hjerta, att ock jag
Älskar främst ditt välbehag,
Herre, intill lifvets slut!

Låt mig gå :,:
Att dig tjena gladt också!
Bjud mig gerna, hvad du vill,
Gif blott kraften sjelf dertill,
Att ditt namn jag prisa må!

Men dervid :,:
Vare du min enda frid!
Icke hvad jag gör åt dig,
Endast hvad du gjort åt mig,
Håller stånd till evig tid.

Hjelp mig så :,:
Fast uti din kärlek stå,
Tills ock jag en dag får bud
Att der uppe för min Gud
Glad den gyllne harpan slå!