Rättfärdighetens frukt

(Jes 32:17)

”Rättfärdighetens frukt skall vara frid,
Och evig trygghet skall dess nytta vara”;
O, Herre, hjelp mig i en stormig tid
Att sanningen häraf allt mer förfara!

I verlden är så mycket kamp och strid,
Ja, ofta ock bland dina barn, dess värre!
”Välsigna dock ännu ditt folk med frid” (1)
Och lär oss vandra i din fruktan, Herre!

Det egna hjertat är ju först och sist
En tummelplats för stridens vilda vågor;
Men bjud ock der din frid, o Jesu Krist,
Och stilla otrons många gömda frågor.

Drag fram, drag fram, du fridens konung kär!
”Ditt herradöme bland oss stort skall vara,
Men ock på friden ingen ände der”, (2)
Så lyda löftesorden evigt klara.

”Min nåd skall icke vika bort från dig,
Och fridsförbundet skall ej heller falla”, (3)
Så säger du, o Jesus, ock till mig,
Ty också mina synder, bar du alla.

Ja, ”näpsten låg en gång på dig, att jag
Igenom dig min frid nu skulle hafva”. (4)
Ack, lär mig så i klar som mulen dag
Att på de dyra orden barnsligt stafva!

Jag är förlorad i mig sjelf, om du
Vill efter lagen gå med mig till rätta;
Men du vill undfå syndare ännu,
Så har du sagt – jag håller mig vid detta.

Så är du sjelf min frid, o Jesu kär, (5)
Trots alla skiften i mitt arma hjerta;
Trots allt, som denna frid vill störa här,
Du är min frid i glädje och i smärta.

Du är min frid, när allting sviker mig,
Min frid, när jordens sköra trådar brista:
All salighet, allt lif är blott i dig,
Mitt fridsvilkor – det första och det sista!

1, Ps 29:11, 2, Jes 9:7, 3, Jes 54:10, 4, Jes 53:5,
5, Ef 2:14