Trons frid

O, hvad är väl all fröjd på jorden
Mot en droppe af Jesu frid!
Är du deraf delaktig vorden,
Rör dig föga all verldens strid.
Han är friden, de dyra orden
Trösta städse i nödens tid.

Får du alltid ej känbart smaka
Denna himmelska, ljufva frid,
Kan du öfver den rätt ej vaka
Under andens och köttets strid,
Står den trösten dig dock tillbaka:
Jesus, Jesus, Han är min frid!

Är din frid, fast du ofta känner
Nöd och ofrid för syndens skull.
Ja, när solen som hetast bränner,
Hviskar Han dock så kärleksfull:
”Jag, din vän framför andra vänner,
Älskar dig för min egen skull!”

Suckar du trött af pilgrimsfärden:
Herre, hemta mig hem igen;
Lider hjertat av synden, flärden,
Ja, af kärlek till synden än,
Si, besegrad är ändock verlden,
Jesus vunnit ock öfver den!

Gläds, ja gläds, ty hvad Jesus vunnit,
Är en vinning jemväl för dig;
Han en evig förlossning funnit,
När i döden Han utgaf sig!
Snart all fruktan, all nöd försvunnit,
Snart allt mörker blir ljust för dig!