En gyllene regel

Bered dig hvarje dag på nya prof,
På nya frestelser och nya strider,
Ty vet, att detta göres dig behof,
Och vänta aldrig här på ”bättre tider”.
Den ”bättre tiden” komma skall – men ej
Förr´n detta ”första är förgånget”, nej!

Men hvarje dag har icke blott sin nöd,
Den har ock lika visst sin nåd och gåfva.
Ack, är du frälst från synd och dom och död,
Nog har du skäl att tacka, prisa, lofva
Och vara nöjd, om än du mången gång
Får smaka något utaf verldens tvång.

Hvar dag du får dock gå till Herren sjelf
Med alla synder, alla sorger dina;
Hvar dag du hemta får ur nådens elf,
Hvars djupa källsprång aldrig skall försina.
Hvar dag du komma får på nytt igen
Till ordets gröna betesmarker än.

Hvar dag du har vid Faderns högra hand
”Försvararen”, hvars förbön evigt gäller,
”Åklagaren”, uti sin död han band
Och med ett ord Han strax nu honom fäller,
Hvar dag du vandra får uti den skrud,
Som ställer dig ostrafflig för din Gud.

Hvar dag skall köttet göra dig besvär,
Att du ock väl med Paulus månde klaga:
”Ho löser mig?” – men på den vägen lär
Du ju dess mera efter målet jaga
Och hoppfullt fröjdas åt den rolighet,
Som Gud beredt sitt folk af evighet.

Så tag då hvarje dag af Gud – hvad mått
Af tyngd och lättnad den än med sig bringar,
Men tag allt jemt en dag i sender blott,
Ty vet, det ger den längsta dag ock vingar!
Och så en gång med ljusa anletsdrag
Han nalkas äfven – din förlossnings dag!