Öppna mitt öga!

O, Jesu, öppna du mitt öga,
Att jag må se din salighet,
Ty af mig sjelf jag ser så föga
Utaf ditt rikes hemlighet.
Lägg derför än som fordomtimma
Ditt finger huldt jemväl på mig,
Och låt mig så ännu förnimma
Det ljus, som strömmar ut från dig!

Ja, låt mig se den kärlek, Herre,
Hvarmed du evigt älskat mig,
Men ack, för hvilken jag, dess värre,
Dock än så föga tackat dig!
Den kärlek, som af inga skiften
Och inga tidens gränser vet,
Men, uppenbarad uti Skriften,
Är borgen för min salighet.

Låt mig få se dig – stå dig nära
Uti din dyra korsgestalt,
Men också i den magt och ära,
Hvarmed du råder öfver allt!
Låt mig se bort från allting annat
Och blott till dig i tron se opp,
Och så se löftets ord besannadt
Om Kristus, härlighetens hopp!

Ack, uti mig, mitt eget hjerta,
Bo mörker, synd och otro blott;
Och värst af allt, trots all min smärta
Jag kan det sjelf ej göra godt.
Men. Herre, se, det onda trädet
Du kan dock göra godt igen
Och ge åt Ordet, himmelssädet,
Der innerst växt och lifskraft än!

Så lär mig lefva dig till ära
Allt mera helt för hvarje dag
Och dig de Andens frukter bära,
Som du kan se med välbehag.
O, lär mig dö, att jag må lefva,
Ty döden lifvets villkor är;
Den svaga ranka låt sig vefva
Kring korsets stam – och blomma der!

Och sist när dagens hetta svalkas,
Och vågen somnar tyst vid strand,
Och som Förlossare du nalkas
Att sakta lösa jordens band,
O, te dig än på korset höga,
Den enda frälsningsgrund jag vet,
Och öppna än en gång mitt öga,
Att jag må se din salighet!