Vid korsets fot

Hjelplös i mig sjelf, låt mig få hvila,
O, min Jesu, invid korsets fot
Och tillbaka dit beständigt ila
Undan syndens dom och lagens hot!
Låt mig ingen annan frid begära
Än den frid från korset strömmar ner,
och ej söka någon annan ära
Än den ära du med korset ger.

Jag är fattig, Herre, men du ser ju
Till den fattige, som hjelp begär,
Och i din barmhertighet du ger ju
Mera än jag ens kan tänka här.
O, så gif, att jag med öppna händer
Tar emot och åter tar emot
Allt det goda du så rikligt sänder
Arme syndaren vid korsets fot.

Ett mot tusen jag ej kunnat svara,
Om till doms med mig du velat gå;
Men att frälsa nu ditt kall skall vara,
Jesu, lär mig det allt mer förstå!
Öppna du mitt hjerta och mitt öga
För en sådan outsäglig nåd,
Låt mig se dig ”på det korset höga”
Dö för mig – fullbordande Guds råd!

Hur det skiftar sedan allt på jorden,
Menskomeningar och menskotro,
Låt mig, af din frid delaktig vorden,
Endast af ditt ord i allt bero!
Hvad du sagt, det skall du aldrig rygga,
Hvad du gjort, består, men endast det;
På ditt ord, ditt verk jag då vill bygga
Allt mitt hopp för tid och evighet.

Herre Gud, jag är dock allt för ringa
Till den nåd, som du bevisat mig,
Och jag kan dig intet offer bringa,
Hvilket kunde vara värdigt dig.
Men jag beder: Tag mitt arma hjerta,
Låt det nu och evigt vara ditt!
Låt mig, fri från syndens dom och smärta,
Älska, tjena dig fullkomligt fritt!

Dagar gå och dagar komma åter,
Men en dag den Lina Sandell blir ändå!
När jag fröjdas, Herre, eller gråter,
Låt den dagen för mitt öga stå!
Ja, hur än allt annat månde vara,
Må den finna mig vid korsets fot,
Och en gång när jag skall hädanfara,
Tag mig i din öppna famn emot!