Min enda omsorg

”Hafven ingen omsorg, utan edert
begär vare kunnigt inför Gud i allting,
med bön, åkallan och tacksägelse.”
Fil 4:6

Min enda omsorg vare den
Att ingen omsorg hafva,
Men all den nöd mig trycker än
I Jesu famn begrafva.
Han lofvat sörja sjelf för allt,
Och mig har Han i nåd befalt
Att utan omsorg vara.

Har Gud sin stora nåd till pris
Till barn mig velat taga,
Han skall ock på en faders vis
Försorg om allting draga.
Hvar dag är Han min Fader huld,
Hvar dag förlåter Han min skuld
Och leder i all sanning.

Och det, att hafva Gud till vän,
Är det ej nog för jorden,
Då det är nog för himlen än,
Dit jag är kallad vorden?
Är Han för evigheten nog.
Han må väl också vara nog
För denna korta tiden?

Ja, sorglös som den glada sparf
Jag kunde ju få vara;
Jag fått ett rikt, ovanskligt arf
Det Gud vill mig förvara.
I det för hvarje dag Han ger
Hvad jag behöfver och långt mer
Af sina rika håfvor.

O, kunde jag nu prisa blott
Hans nåd, hans kärleks under
Och tacka för allt godt jag fått
Och fröjdas alla stunder!
Ja, Herre, Herre, lär du mig
Att hvila mera helt i dig
Och lefva til din ära.