Nu låter jag sorgen fara

Nu låter jag sorgen fara
Och sjunger om Herren Krist;
Hur stor än nöden må vara,
Han hjelper mig ut till sist!

Han näpser mig väl, men drifver
Ej bort mig till evig tid,
Mitt hopp och min borg Han blifver,
Min tröst, mitt beskärm, min frid.

Han låter de djupa vatten
Ej helt fördränka min själ,
Han lyser mig ock i natten,
I dödsdalens natt jemväl.

Han skingrar de mörka skyar,
Han kröner med segrens frid,
Han kraft och glädje förnyar
Liksom i min ungdoms tid.

Han gifver mig icke i döden
Trots lagens och domens hot,
Men pris ske hans namn för nöden,
Som fört mig till korsets fot!